|
S-veteranen:
Veronica Palm är inte den ledare som S behöver
Veronica
Palm nämns som en tänkbar kandidat till ordförandeposten för Socialdemokraterna.
Och hon säger inte nej. Hennes enda arbetslivserfarenhet är att ha jobbat några
år på dagis för att därefter bli professionell politiker.
Det är inte
riktigt den arbetslivserfarenhet som krävs av en blivande partiledare för en
socialdemokrati i kris.
Hon har
nyligen utsetts till vice ordförande i skatteutskottet. I praktiken är hon
alltså partiets skugg-skatteminister.
Hon har
föreslagit att så kallat ”passivt kapital” ska beskattas extra. Det betyder
rimligtvis att vi snart kan vänta oss en socialdemokratisk hemställan i
skatteutskottet som kräver att regeringen ska införa en riktad skatt på
arvegods i form av mormors och farmors gamla smycken som ligger förvarade i
folks bankfack, samt dyra tavlor hemma hos överklassen på Östermalm och på väggarna
hos de fåtaliga rester som finns kvar av den skånska slottsadeln. För någon
annan form av ”passivt kapital” har i alla fall jag svårt att se.
Palm är
ordförande för Stockholms stads socialdemokrater där S backade till rekordlåga
22 procent. Någon valvinnare är hon alltså inte. Hon har i olika
tidningsartiklar gjort en rad häpnadsväckande uttalanden.
”Vi ska inte
köpa medelklassen” säger hon. Med hennes logik ska alltså Socialdemokraterna i
stället köpa de sjukskrivnas och arbetslösas röster? Hur räknar hon då?
Hon anser
fortfarande, efter valkatastrofen, att det var en bra idé att gå till val
tillsammans med Vänsterpartiet.
Trots att
flera entydiga väljarstudier visar att Socialdemokraterna förlorade stort på
det.
Palm har
dessvärre inte förstått varför socialdemokratin varit en unikt dominerande
politisk kraft i vårt land: Socialdemokraterna har varit regeringsdugliga
samhällsbyggare. De har varit noga med överskott i statsfinanserna. Den
ekonomiska politiken syftade till att Sverige skulle ha hög tillväxt så att
företagen kunde blomstra, och alla grupper av medborgare kunde få det lite
bättre. Sveriges tilltagande rikedom skulle fördelas rättvist samtidigt som man
undvek stora samhällskonflikter.
De rödgröna
var inte trovärdiga i dessa fundamentala frågor, vilket förstörde
Socialdemokraternas starka varumärke. Men Palm förstår inte detta utan
framhärdar, trots facit, i att de rödgröna var rätt .
Det var
Veronica Palm som drev frågan om att alla företag – även enmans och
rörmokarfirman med tre gubbar – ska ha en jämställdhetsplan. Och att alla dessa
planer ska kontrolleras så att inga företag kopierar andras planer. Ett förslag
som påminner om hur den sovjetiska politbyrån försökte förändra världen, med
känt resultat.
Hon kommer
inte att utses. Det vet hon också själv eftersom hon inte är dum. Syftet är
följaktligen att ta ledarskapet i en stark vänsterfraktion och maximera deras
inflytande. Något som dessvärre är möjligt i en socialdemokrati i opposition.
Socialdemokraterna behöver en ledare som kan ena partiet och som kan tänka nya
tankar om hur S ska förhålla sig i en globaliserad värld.
Det nya
ledarskapet måste begripa att den svenska arbetarklassen är färre än 15 procent
av befolkningen och att samhället domineras av en stor – relativt välmående –
medelklass. LO tappar medlemmar och SACO ökar.
Tyvärr har
Veronica Palm inte förstått detta och inte heller att det krävs en
skattepolitik som bidrar till att nya företag skapas och att industrin och
kapitalet inte flyttar utomlands. Det är det som kan minska arbetslösheten och
därmed klassklyftorna.
Harald Ullman | 